Det var minst sagt en dramatisk avslutning som vi fick se på den fjärde semifinalen på långfredagen. MoDo ledde med 2-0 en bit in i tredje perioden men Björklöven hämtade ikapp till 2-2 – innan Filip Sveningssson stängde butiken med sitt 3-2-mål bara sekunder senare.
– Det blev spännande, det där, säger Jonas Holmström och skrattar.
MoDotränaren tycker att laget på det stora hela stod för en stabil insats; en insats som framför allt var klart bättre än den i Umeå i onsdags.
– Vi kom ut mycket bättre i första perioden, hade bättre fart genom mittzonen och kom mer samlat. Det gjorde att vi kom ner bättre i anfallszonen och kunde skapa farligare målchanser, säger Holmström och fortsätter:
– Andra perioden är ett ställningskrig men jag tycker att vi håller dem ganska bra. Sedan gör vi några misstag som de gör två mål på, men på det stora hela är det en stabil insats. Några saker var bättre än sist. Nu spelade vi mer med puck när tillfälle gavs och det är då vi är som bäst, när vi får komma med fart och med pucken på bladet.

MoDo-ledningen hade skakat om lite i truppen och bland annat placerat Mikkel Aagaard, första målskytten i matchen, i förstakedjan med Sam Vigneault och Riley Woods.
– Vi fick igång fler kedjor som skapade och fler var delaktiga än tidigare, så det kändes bra.
Nu vänder alltså matchserien till Örnsköldsvik igen och på frågan vad MoDo tar med sig till den matchen svarar Jonas Holmström:
– Farten, spelet med puck – och framför allt kämpainsatsen. Vi har spelare som verkligen ger allt i varje byte och det ska vi verkligen ta med oss, den kämpaandan.

JON HÄGGQVIST

2–2 efter fyra spelade matcher i semifinalserien mellan MoDo Hockey och Björklöven.
Det är i sig inte någon överraskning.
Att det här skulle bli jämnt och tight var förväntat.
Vilka har då störst anledning att vara mest nöjd med 2–2?
Björklöven.
Tre matcher av fyra har varit jämna. Den som skiljer sig är match nummer två, den här i Hägglunds Arena i måndags. Då var MoDo Hockey klart bättre, både sett till spel och skapande av målchanser. Men den matchen lyckades Björklöven knipa efter seger i sudden death. En seger som också innebar att Björklöven vred över fördelen till deras sida.
Men det har ändrats igen sedan Filip Sveningsson skickade in 3–2-pucken på långfredagen. Nu är det MoDo Hockey som sitter i förarsätet igen.

Matchen på långfredagen var den så här långt minst heta. Det var förvånansvärt tamt på isen, inte alls många dueller eller något fysiskt spel.
Just det tror jag vi kommer att få se mer av ikväll igen.
MoDo Hockey höll på att ställa till det för sig själva senast. Skaffar man sig 2–0 så sent in i matchen som man gjorde måste man spela med större marginaler, och framförallt måste man låta bli att bjuda på saker.
Med långfredagens match som måttstock finns det klara förbättringspunkter i MoDo Hockeys spel.
Enkelheten är en sak, framförallt i egen zon. Man behöver inte vara konstruktiv i alla lägen. Emellanåt är det rätt att bara skicka pucken ur försvarszonen, minimera risktagandet. Beslutsamheten är en annan punkt. Både i spelet med puck, men även utan densamma. Passningsspelet måste också höjas. Det var inte många puckar som satt på bladet senast. Det hänger också ihop med beslutsamheten. Power play kan också bli betydligt bättre. Många gånger var det alldeles för slarvigt senast. Passningarna för dåliga, beslutsamheten fanns inte där.

Att det är fördel MoDo Hockey inför fortsättningen är jag helt inne på. MoDo Hockey är bättre och starkare än Björklöven. Men det handlar om att göra allting fullt ut. Inte tumma på någonting. Förbättrar man sig på punkterna ovan kommer MoDo Hockey gå segrande ur den här matchserien.

PATRICK EDLUND

När Elitserien 1986/1987 skulle avgöras satt Björklöven i förarsätet. Inför slutomgången var Björklöven tabelletta och i Karlstad ställdes man mot tabelltvåan Färjestad. Hemmalaget vann och därmed tog Färjestad också hem segern i grundserien. Till slutspel kvalificerade sig också Luleå HF (klubbens första SM-slutspel) och Djurgårdens IF. I SM-slutspelet möttes Björklöven och Djurgården i den ena semifinalen. Hemmastarka, vann 16 matcher av 18 i grundserien, Björklöven tog en enkel seger i första matchen. I returen i huvudstaden hade Djurgården 3–1 en bit in i andra perioden innan Ulf Dahlén klev in i handlingen. Dahlén reducerade till 2–3 och efter att Peter Andersson kvitterat såg Dahlén till att vända på matchen genom att göra både 4–3 och 5–3 och därmed ta Björklöven till final.

Där fick Björklöven möta Färjestad som i sin semifinal gått en hård fight med Luleå. Norrbottningarna vann första matchen i Karlstad. Färjestad replikerade med seger i Luleå och en tredje match fick avgöra semifinalserien. Där ledde Färjestad med 3–1 efter två perioder men mål av Lars Hurtig och Jari Lindgren tog det till sudden death. Där blev Thomas Rundqvist stor hjälte när han prickade in 4–3 men Färjestads store hjälte mot Luleå var målvakten Peter ”Pekka” Lindmark.

Finalseriens första mål gjordes av Tore Ökvist redan efter 85 sekunders spel i Färjestads Ishall. Men det var ändå Färjestad som tog hem första matchen efter att ha vänt till 2–1. Färjestad hade också ledningen med samma siffror en bit in i andra perioden i Umeå men därefter blev det bara mer och mer fördel Björklöven allt eftersom. Björklöven vann den matchen med 8–5 och i match tre blev Johan Törnqvist stor matchhjälte när han sent gjorde 5–4. Därmed kunde Björklöven avgöra på hemmaplan, och det gjorde västerbottningarna. Björklöven vann fjärde matchen med 6–1, större siffror än hur det såg ut på isen, och kunde fira klubbens allra första SM-guld.

Björklövens guldmakare var målvakten Göte Wälitalo som i finalserien var bättre än ”Pekka” Lindmark. Sedan hade Björklöven en riktig ”guld-femma” i form av backarna Calle Johansson (ett fynd som utsågs till Årets junior) och Peter Andersson. Framför dem återfanns målkungen Lars-Gunnar Pettersson, kloke Hasse Edlund och irrationelle Ulf Dahlén. En som också växte enormt i slutspelet var Mikael Andersson. Sist men inte minst ska Hans ”Virus” Lindberg hyllas. Lindberg fick Björklöven att stegra med tiden, och när det gällde som allra mest var också Björklöven som bäst.

Trots att Björklöven vann SM-guld var det en annan klubb som stal de största rubrikerna våren 1987 – Väsby IK. Resan Väsby gjorde den våren är en av svensk idrottshistorias största mirakel. ”Vilda Väsby” blev ett begrepp och högst sensationellt tog de klivet upp i Elitserien. Under hösten 1986 spelade Väsby i Division 1 Västra och slutade trea bakom AIK och Hammarby IF. Det innebar att Väsby fick spela i fortsättningsserien efter nyår och gick en kamp med Mora IK om att ta en plats i Play Off. Väsby gick segrande ur den kampen och i första rundan av Play Off väntade Västra Frölunda IF och det var där och då som begreppet ”Vilda Väsby” startade. Väsby besegrade Västra Frölunda i två raka matcher och fick därmed möta Hammarby i andra rundan och i potten låg en plats i Kvalserien. Väsby slog ur underläge ännu en gång och det blev en tredje och direkt avgörande match som Väsby vann med klara 7–2 och därmed var kvalserieklart.

I Kvalserien hette Väsbys motståndare MoDo AIK, Västerås IK och Örebro IK. Väsby förlorade premiären i Västerås innan man besegrade Örebro. Sedan blev det två förluster mot MoDo och inför de två avslutande omgångarna var man mer eller mindre uträknade. 4–0 hemma mot Västerås gjorde dock att chansen fanns för Väsby i slutomgången. Västerås satt i förarsätet och behövde ”bara” hemmabesegra redan klara MoDo. Väsby åkte till Örebro. Innan matcherna nått ”halvtid” ledde Väsby med 4–0 och Västerås med 2–0. Klart? Nej. Väsby vann med 4–2 och i Västerås hämtade MoDo upp till 2–2. Väsby stod kvar på isen i Örebro och via högtalarsystemet i hallen följde man Radiosportens sändning från Västerås. Det slutade 2–2 i Västerås och miraklet var ett faktum: Väsby till Elitserien.

PATRICK EDLUND

Det är helt jämnt, 2–2 i matcher, i semifinalserien mellan MoDo Hockey och Björklöven inför kvällens femte match.
MoDo Hockeys matchvinnare senast, Filip Sveningsson, säger så här om de fyra matcher som har spelats:
– Klart det varit tuffa matcher. Det har också varit mycket kamp, kanske lite mindre i den senaste matchen. Men man märker att det är tjurigt mellan lagen precis som det ska vara när det är rivalmöten och slutspel. Matcherna har inte varit välspelade, men det hade man inte eller förväntat sig.

MoDo Hockey kvitterade matchserien på långfredagen efter ett dramatiskt slut.
– Verkligen dramatik. Det var surt när vi tappade 2–0-ledningen, och sättet vi gjorde det på. Det är slarv som gör att de kommer in i matchen, får reducera och därigenom får de också energi. Att de sedan också lyckas kvittera efter att ha tagit ut målvakten var såklart jobbigt. Men nu löste det sig och det var skönt.
Ett av dina skönaste mål?
– Definitivt! Jag håller det lika högt som målet jag gjorde i sudden death i JSM-finalen för några år sedan.
Hur ser du på fortsättningen?
– Stundtals tycker jag att vi slänger iväg puck för ofta. Björklöven är bra när de får vända och komma med fart. Vi måste ha bättre avvägningar i det vi gör. Vi får inte bli för risktagande men samtidigt måste vi också våga. Våga spela. Våga vinna.

Målet senast var Filips totalt tredje på sju slutspelsmatcher. Lägg till tre assists och man summerar det till sex poäng och en femteplats i interna poängligan.
– Bara att jobba på, ta match för match.
Hur är status just nu?
– Är lite mörbultad i kroppen, precis som man ska vara när det är slutspelshockey. Men i övrigt mår jag galant, avslutar Filip med ett skratt.

PATRICK EDLUND